Året 2008 hände det mycket i vår familj. Mamma ville börja läsa. Hon fick mycket god respons utifrån och det var mycket prat och funderingar i vår familj. Skulle hon orka läsa? Klarade vi i familjen oss på det lilla bidraget csn ger? Det var samtidigt som jag tog mitt körkort, min och min storebrors student och lillebrors moped. När jag ser tillbaka så kämpade vi tillsammans. Vi barn sommarjobbade för att klara oss och Pappa jobbade på bra för att försörja familjen.
Mamma kom in på Jämshögs folkhöskola och hade två tuffa år innan hon våren 2010 var utbildad socialpedagog. Det var två år som har utvecklat mamma väldigt mycket genom att ha en bra utbildning att stå på och just det som hon utbildade sig till, att jobba och bemöta människor.
Pappa har haft sin diagnos i snart ett år. Vi har vetat det i snart två år. Pappas första symtom på en sjukdom kom runt omkring mammas utbildningstid eller strax därefter. Varför kom hon egentligen in på skolan? Varför började hon läsa just detta år i hela hennes liv?
Det var för att du ska klara denna livkris som vi verkligen har. Du bemöter bra, du pratar med Pappa på ett naturligt och avslappnat sätt. Du underlättar ditt liv genom att ha en otrolig drivkraft. Du ringer, bokar möten, tar för dig och vet precis vad du pratar om. Du håller samman vår familj samtidigt som du håller vårt hus levande och klarar ditt jobb för att ekonomiskt klara er. Du kämpar för att varje dag orka din vardag.
Lilla mamma... Jag vet att du känner dig tom. Liten. Jag vet att du inte orkar så mycket länge till. Jag vet att all din energi snart är slut och att du varje dag kämpar för att överleva och stiga upp. Även att du ser så glad ut vet jag hur slutkörd du är. Jag vet att du känner dig så liten och att du inte orkar längre.
Stora mamma… Du har stöttat mig genom min tid som au-pair både innan och efter. Du har hjälp mig att vinna över mina tankar. Under värsta året i mitt liv har du stöttat och orkat lyssna på mig. Du har peppat mig att orka ha tre års utbildning framför mig. Samtidigt har du visat mig den kärlek och omtanke som är obeskrivlig. Du har bara funnits där för mig, som den enastående mamma du är. Och glöm aldrig, aldrig, hur värdefull du är och hur stor du är för mig!
3 kommentarer
Anonym
28 Aug 2013 23:15
Tack min älskade, älskade dotter. Så vackra, stärkande, starka, äkta och kärleksfulla ord du ger mig. Det är genom dig, lillebror och storebror som jag får kraften. Kärleken oss emellan är så otroligt stark. På grund av vår familjesituation har den växt sig än starkare. Denna sjukdom ska inte ta kål på oss också. För vi ska överleva! Ärlighet, förståelse och samarbete gör våra liv något lite lättare. Älskar dig och bröderna av hela mitt ❤ / Mamma
Ingrid Johansson
29 Aug 2013 14:43
Blir så berörd av Er situation och hur ni tacklar den!
Har själv 2 döttrar som jag vet skulle ställa upp för mej och min man som ni gör för Era föräldrar.
Det är guld värt att ha en sån familj! Det är inte alla om givet!
Var nog ödet att mamma skulle läsa så har hon mer förståelse för allt!
Det kommer klart komma en dag när ni inte orkar mer och då får ni absolut inte ha dåligt samvete!
Pappa blir ju inte bättre av attni trillar ihop
Charlott
22 Oct 2013 15:14
Vad fint du skriver till din mamma! Har precis hittat din blogg via ung anhörig. Min pappa har lewy body demens, fick sin diagnos när han var 63 år. Fruktansvärda sjukdomar! Jag har också en fin, stark mamma som har det oerhört tufft.
Kram på dig!
Kommentera