Sedan en tid tillbaka har Pappa lätt blivit väldigt arg och upprörd över saker. Skruvmejseln har flugit, det har skakat i väggarna av hårda slag och dörren bara dräms igen. Vi ser aldrig något samband i varför han har blivit arg. Men det vi kan tro (som vi hela tiden får göra) är att det kan vara situationer som Pappa själv förstår att han inte riktigt följer med längre.
Vi får försöka att ha ”fingertoppkänsla” hela tiden men ändå räcker det inte till. Vi kan väldigt sällan förutse när han kommer att bli arg utan det bara kommer hastigt och plötsligt. Det enda vi har fått sagt till oss från psykolog och läkare är att plocka bort alla föremål som på något sätt kan skada oss och försöka springa från platsen eller hemifrån direkt för att försöka skydda oss själva så mycket det bara går.
Allt detta plus all energi som Pappa har tar verkligen knäcken på oss. Han är så fruktansvärt orolig och rastlös att han hela hela tiden gör saker. Han går in och ut, han tömmer all matavfall i komposten att råttorna dansar av lycka och sopgubben tror att vi är knäppa. Han sopar plattorna, klipper gräset två gånger samma dag och plockar undan efter oss innan vi knappt hunnit plocka fram det vi behöver.
Vi visste sedan tidigare att vi aldrig skulle få i Pappa någon medicin. För han äter ingen medicin eller tabletter, då är man ju inte sjuk.. Vi tog kontakt med läkaren och fick lugnande utskrivet. Det var då i flytande form så vi lättare kan lura i honom genom att blanda det i drickan. Vi testade att blanda medicinen i ett glas Coca Cola. Pappa tog en klunk, spottade och tviade för att direkt slå ut det. F-n tänkte vi då. Det är kört. Vi fick ett nytt recept utskrivet som då var i tablettform som vi får krossa och lägga i maten eller drickan. Vilket fungerar utmärkt! Pappa är nu lite lugnare och tål lite mer innan han blir arg eller upprörd. Han kan nu sitta en liten stund innan han reser sig. Men, vi måste smuggla med medicinen. Alltid ha den krossad i en burk redo till hands. Pappa ska absolut inte se att vi stoppar i något i hans mat eller dricka och inte någon annan heller. För hur ser det ut när jag medvetet i smyg stoppar ett vitt pulver i Pappas dricka som han ska dricka. Det är lite kruks, men det går..
Det känns verkligen grymt att behöva göra något sånt. När jag ska stoppa medicinen i drickan eller mackan så känner jag mig så grym och dum. Som värsta mördaren. Det känns verkligen så. Jag allvarligt talat hatar att behöva göra det. Att behöva göra så mot min Pappa. Men jag måste. Jag måste orka finnas för Pappa och ta mig igenom denna resan. Då är detta det allra bästa för oss och för honom, just nu..
Kommentera