För några dagar sedan var jag och Pappa på badhuset. Innan jag kör och hämtar Pappa har jag sådant tryck för bröstet. Jag vill inte träffa honom. Jag vill inte aktivera min Pappa. Jag vill inte vara förälder till MIN Pappa. När jag hämtar honom är han alltid så glad, ler med hela sitt ansikte när han ser mig. Vinkar glatt och berättar att han har både handduk, schampo och rena kalsonger med sig. När vi hade betalat gick jag in för att byta om. När jag kom in i badhuset var Pappa färdig och hade redan simmat några längder. Jag la mig sålänge i varmbadet men höll mina ögon på Pappa hela tiden. När han var på tillbakavägen fick vi ögonkontakt och Pappa ställer sig upp, smilar med hela sitt ansikte och vinkar så glatt till mig. Precis som bara han kan. Sedan gick han till bubbelbadet för att bubbla.
Pappa är vältränad, brun och ser så välmående ut. Då tänkte jag, som så många gånger innan. Nu, nu då, nu måste det vara bra. Snälla, nu måste allt vara som innan. Jag fick mitt hopp tillbaka för en stund. Med jämna mellanrum får jag känslor som säger att allt bara är ett påhitt. Sedan såg jag inte Pappa för en stund. Men tänkte då att han gått in i bastun. Jag ligger och tänker lite och tycker att jag inte har sett honom på ett bra tag. Då tittar jag bort mot ingången och får syn på Pappa. Duschad och påklädd. Jag får då lägga i en högre växel för att skynda mig att duscha och göra mig klar för att möta honom. När vi möttes fick jag ta många djupa andetag då allt är precis som vanligt, han skulle handla coca cola, chokladbulle och choklad. Jag kände mig bara så ledsen. När jag släppte av Pappa hemma var han så glad. Först då, då kunde jag känna en bra känsla i kroppen. Då hade jag och Pappa gjort något roligt tillsammans. Men fy vad det tär på mig både innan och undertiden vi gör något. Men, jag tror att Pappa tackar mig. Pappa tackar mig nu och han kommer tacka mig sen när vi inte länge kan göra saker tillsammans.
Jag älskar dig så mycket, Jag älskar dig så jävla mycket Pappa. Men jag hatar din falska personlighet.
1 kommentarer
Tiina
28 Jan 2013 14:13
Du skriver så bra, så verkligt och äkta, ja för det är ju precis så er verklighet ser ut ! Jag tycker det är så oerhört ledsamt att detta drabbat er familj men det värmer ändå i hjärtat att läsa om ditt engagemang och din " kamp" ! Du är en fantastisk dotter och det är jag övertygad om att pappsen tycker❤stor kram från er gamla granne Tiina
Kommentera