Jag blev väckt tidigt idag då min telefon ringde. Det var Pappa. Efter ytterligare tre samtal på en timme bestämde vi att åka mot Kristianstad. Vi gick i lite affärer innan vi skulle luncha på Mc Donalds. Jag hjälper Pappa att beställa hamburgaren och Coca colan. Pommes frites ville han inte ha. Jag tog en hamburgare med pommes frites. Pappa får sin hamburgare lite tidigare än mig. När min hamburgare har kommit går jag bort mot disken där ketchup och kryddor finns. Där står Pappa redan, han har öppnat och börjat äta på hamburgaren och står och trycker ut ketchup rätt på hamburgaren innan han tar en tugga. Detta hinner han göra om ännu en gång innan jag säger till att vi ska gå och sätta oss. Pappa tar sista biten av hamburgaren när vi sätter oss och bara slänger sig över min pommes. Samtidigt hänger det sås och ketchup runt Pappas mun. Han känner sig liksom inte kletig. Jag äter upp i all hast och ber honom sedan slänga soporna.
Jag ser att Pappa går bort mot soporna och uppenbarligen tränger sig en annan vuxen man. Mannen som reagerar att Pappa har trängt sig börja kolla på Pappa. Han märker säkerligen också att fel sortering åker i fel behållare och att allt tar lite extra lång tid. Mannen börja kolla snett, svära och sucka. Tillslut sträcker han sig över Pappa för att slänga sitt skräp för att sedan vända på klacken sur och svärandes. När han är på väg ut mot utgången tittar han tillbaka flera gånger mot Pappa och svär samtidigt som en fyraårig kille går jämte honom.
Hade jag haft tio sekunder längre tid på mig så hade jag rest mig upp för att gå efter mannen och fråga vad som är problemet. Att det finns sjukdomar som inte syns. Skulle han lugna ner sig lite, börja bemöta lite bättre samt ha lite överseende för andra personer så lovar jag att han kommer att komma lite längre än på den låga nivå han just nu är på.
Det är första gången jag märker att någon blivit arg på Pappa. Folk tittar hej vilt och det är jag ganska van vid. Men irriterade personer som tror att Pappa förstår mördablicken som de lägger honom har jag aldrig varit med om.
Det positiva i detta är att nästa gång detta händer, då kommer jag vara där fortare än kvickt och förhoppningsvis öka kunskapen hos den personen. Både om sjukdomen och bemötande.
Kommentera