Det är nu några veckor sedan mitt sista inlägg. Jag har egentligen bara en förklaring till det. Livet har kommit i mellan. Jag har gjort många helt fantastiska saker, kvällar med grillbuffe, några med räkfrossa, ostbricka, picknick och chips & dipp. Jag har druckit flaskor vin, öl, cider, hembränt och drinkar. Jag har varit fu
ll, dansat, skrattat och betett mig allmänt illa. Men det största och viktigaste med allt, jag har haft så roligt! Och även att jag har en demenssjuk förälder, där klockan snabbt tickar mot döden, så är det helt okej att låta livet leka.
Jag har under denna tid även hunnit med att träffa Pappa, en gång ensam och en gång tillsammans med min lillebror. Pappa har båda gångerna varit oerhört orolig att jag inte kunnat vara där mer än några minuter. Jag har gjort intervju med BLT och Allers tidning. Artikeln i BLT har även den publicerats på första sidan här i vår lilla stad.
Men jag är en människa, liksom alla andra. Jag lever livet. Jag tar tillvara på det och gör för tillfället det bästa utav detta helvete.
4 kommentarer
Karre
05 Aug 2014 21:16
Hej och tack för ditt kloka svar i meijlen!
Klart att du måste få leva livet oxå, och ha kul!
KRAM
Ingrid Johansson
05 Aug 2014 22:36
Vad roligt att du är glad och får leva livet och vara glad som alla andra.
Skönt att du går vidare.
Du kan inte göra mer än vad du har gjort för din pappa.
Du är verkligen värd att få vara lite glad också.
Vilken fin bild på dej och mamma.
Kram på dej!!!!
pia o peter
06 Aug 2014 10:44
låter härligt elina det är du värd.kram.
Monica
07 Aug 2014 17:52
Hej fina lilla du, med familj!
Jag känner inte dig, men läste i blt om dig och din situation. Tänkte först inte skriva , men så tänkte jag att om nu du kan blogga om detta så.... det minsta jag kan göra är väl ändå att skicka ett litet inlägg. Du är helt fantastisk som orkar skriva om detta och delge alla, om dina erfarenheter och allt. Klart man måste få vara glad ändå, arg och förbannad och allt.Tycker det är jättestarkt av dig/er och skriva om detta svåra ämne. När jag läst om er i tidningen så slog jag upp bloggen och blev sittandes i 2 timmar, hann inte läsa allt så jag fortsatte dagen efter. Ibland kunde jag ha ett litet leende på läpparna över hur fina ni anhöriga är. men oftast så grät jag. Har förstått att ni alla är starka tillsammans. Men det jag ville ha sagt är att, om ER pappa/Make varit frisk, så är jag bombsäker på att han hade varit jättestolt över ER alla. För det är jag, utan att känna ER. Var stolta över ER alla och njut av livet. Kram
Kommentera