vifemtillsammans.blogg.se

Ungefär för ett halvår sedan var det en som skrev till mig på facebook. Mitt i natten kunde hon inte sova och tänkte på oss. Hon hade använt sig av internet för att söka runt bland olika boende och då kommit till Fogdaröd.  Jag läste på deras hemsida och informerade biståndshandläggaren om att det var ett alternativ för oss och Pappa.  Hon tog reda på mer information och vi bestämde oss sedan för att söka en plats på boendet. Vi fick ansökan beviljad. Jag hade då ingen kunskap om verksamheten och frågorna vandrade runt oss. Hur fungerar verksamheten? Vilka jobbar där? Hur ser det ut? Vilka andra bor där? Hur kommer det att fungera kring Pappa? Det är fruktansvärt att bara lämna över en person som man har haft ansvar för och kämpat kring. Plötsligt är det andra som ska lära känna och förstå Pappa. Det är andra personer som dagligen ska träffa honom.

 Jag har sedan första intrycket känns mig oerhört trygg med verksamheten och framförallt personalen.  Jag har erfarenhet av att jobba inom daglig verksamhet, korttidsboende och personlig assistans. Ändå har jag aldrig varit med om en verksamhet som har så många resurser. Fyrklövern har köpt hem saker som Pappa älskar exempelvis Coca Cola och rödbetssallad. Min erfarenhet är att det som skall tas hänsyn till är endast om det finns någon allergi, alltså inte om man bara är sugen på något. Är Pappa sugen på något så får han ta det som finns hemma. Vilken frihet för Pappa. Boendet är ett mysigt boende med en trygg atmosfär.

Vi har blivit oerhört bra bemötta av personalen på boendet. Jag har ringt, mamma har ringt, Pappas bror, syster och ledsagare har ringt. Vi har alla blivit bemötta med trygghet och otroligt professionellt. Personalen har tydligt sagt att det är okej för mig att ringa om jag har någon fråga eller undrar vad Pappa gör. Än vilken tid på dygnet det är.

När vi var och möblerade Pappas lägenhet pratade jag med en tjej och lämnade över alla saker vi hade med oss som tillhör Pappa. Hon visade stor förståelse om hur det är att vara anhörig och hur jobbigt det faktiskt är. Hon pratade och visade oss hur verksamheten fungerar. Vilket är en stor trygghet. Hon visade mig vilken stor kunskap och spetskompetens som finns kring personalen. Alla är verkligen proffs. Det lyste runt omkring henne. Hon har en stor kunskap. Förståelse. Och kompetens. Men det allra finaste som var att se, det var hennes engagemang och personlighet. Det lyste så självklart hur hon älskar sitt jobb och att hon alltid gör sitt bästa. Men det är jag övertygad om att alla av personalen gör. Alltid. Alltid.

Jag skrev en tenta under julen om hur det är att vara anhörig och vilka stödinsatser man är berättigad som sjuk. Jag måste alltid referera min text och skriva utifrån forskning. När jag lämnade in tentan ville jag bara skriva bullshit stort och bredd över hela framsidan. Enligt mig skriv jag om ett drömscenario. Plötsligt har jag varit med om det. Pappa har kommit till ett boende som man kan kalla drömscenario. Jag och min familj är evigt tacksamma för att vi har kommit till Fogdaröd och fyrklövern.