I samband med att mitt inlägg publicerades då Pappa flyttade till fyrklövern var det en tjej som kontaktade mig. Fnulan skriver blogg för FEMME och varje tisdag skriver hon om inspiratörer som inspirerar henne. Jag? Inspirerar? Hur kan jag inspirera någon med allt detta svarta och dystra som jag skriver om? Jag vände tanken och fick bekräftelse om hur hon ser sina inspiratörer. Det ska vara personer som har varit med om traumatiska kriser i livet, som på ett eller annat sätt tar det positivt och kämpar på. Som ser det som en erfarenhet. Som vågar se en ljusning och hantera situationen som en lärdom istället för en nedbrytning.

Jag blev till en början ganska paff. Jag visste att mina besökare på bloggen skulle öka avsevärt efter hennes inlägg. Men jag ser det bara positivt. Jag vill att fler ska följa oss på resan, fler ska få kunskap. Samtidigt tar jag emot en oerhörd eloge genom att ha blivit tillfrågad om att dela med mig av min historia för att vara inspiratör till någon annan. Tänk att jag inspirerar andra, helt ofattbart!

Jag är otroligt tacksam att jag har fått delge min berättelse och faktiskt kommit en såhär lång bit på vägen genom en blogg. Som till en början bara sågs negativt.

 

http://www.femme.se/fnulan/category/fnulans-inspiratorer/

4 kommentarer

Eva Andersson

06 Mar 2014 19:03

Hej Fina du, tänkt om det fanns en sådan här bra blogg att läsa när min pappa blev sjuk
Jag har iallafall en fråga du skriver i ett tidigare inlägg att det kan ta 4 veckor tills du får träffa din pappis, varför är det så ?
Kramar från Göteborg

Mamma.

06 Mar 2014 22:00

Fantastiskt Ninna :)

Anna

07 Mar 2014 08:52

Hej,
Jag arbetar som uska på ett äldreboende och för mig är det ovärderligt att få läsa om hur det är att vara anhörig.
Jag gråter med er samtidigt som jag känner igen så mycket av det du skriver.
Önskar verkligen att demenser inte fanns, det är så ofantligt grymt att ha en familjemedlem sakta försvinna på det här sättet.
Kram till er alla.

Anna

13 Mar 2014 09:33

Du är värd all uppmuntran och alla eloger man kan ge - för den du är, det du delar med dig av och det du lär oss "okunniga".
Kramar till dig <3

Kommentera

Publiceras ej