vifemtillsammans.blogg.se

Jag är nu inne i en svacka känner jag. Dom som kommer och går med jämna mellanrum. Jag känner mig oerhört trött och omotiverad till många saker. Skolan. Jobbet. Träningen. Det sociala. Jag har liksom många saker runt omkring mig som kräver otroligt mycket. Just nu känner jag att jag behöver ändra på något för att kanske känna mig mindre stressad och allmänt må lite bättre.

Men vad ska jag då ändra på? Jag kan inte läsa på mindre än heltid. Jag måste jobba för att få pengar. Jag måste träna för att må bra. Jag måste ha det sociala runt omkring mig för att känna mig behövd och tillfredställd. Såklart har jag valet om att ta studieuppehåll den tid jag behöver eller sluta jobba utöver skolan. Men hur blir allt då? Min utbildning vill jag gå och genomföra. Det är mitt mål. Jag som alla andra behöver pengar för att må bra. Att ta paus från detta ser jag som ett betydligt större misslyckande än att kämpa med det som jag just nu håller på det. Måldriven som jag är. Jag håller huvudet precis ovanför ytan och det bästa av allt, det är att det räcker. Mer än så behövs inte. 

I strävan efter att finna den rätta syndabocken glömmer jag ofta bort att leva. Jag kan känna skuld när jag skrattar känna ångest när jag ler känna en oerhört kvävande känsla av att inte räcka till på alla platser där jag behövs. I alla fall där jag tror jag behövs, eller där jag vill behövas. Men jag är ung. Min pappa är ju sjuk och blir bara sämre. En paradox inträder här sakta men säkert intar den min hjärna och förvränger allt positiva med mitt liv till en fokusering så stark på att pappa är sjuk – Såhär håller jag på fram och tillbaka. Dessa tankar tänker jag ofta. Dagligen.

Vad tjänar då dessa negativa tankar till? Hjälper mitt martyrtänk pappa? Att hans dotter inte lever sitt liv fullt ut för att hon känner orättvisa. Vill han att jag ska lägga mitt liv på hyllan, sätta det på hold, trycka på stopknappen? Jag vet att jag har fel. Han vill inte det. Pappa – trots att jag inte får bekräftelse på samma sätt idag som när han var frisk- älskar mig och har satt mig till världen för att jag ska leva mitt liv. Varje dag ska jag le, skratta, gråta, känna kärlek, ha roligt, dra dåliga skämt och skratta lika mycket och ofta som han gjorde när han var en frisk människa. Jag ska göra allt det som får mig att må bra, leva för mig, det ska jag göra för pappas skull.