Det hela började för en och en halv vecka sedan då en av redaktörerna på Tv4 kontaktade om jag ville delta i Malou efter tio. Hur de har hittat mig är genom Unganhörig för att sedan läst bloggen. Det tog några dagar innan jag bestämde mig, men såklart tackade jag ja!
Biljetterna kom hemskickandes och i tisdags satte jag mig på flyget upp mot Stockholm. Därifrån åkte jag taxi till hotellet för att tillbringa natten. Jag sov ganska bra med vaknade såklart klarvaken tidigt på morgonen. Jag åt frukost och gjorde mig redo. Sedan tog nästa taxi mig vidare mot Tv4 huset.
Jag fick liksom anmäla mig att jag var på plats för att sedan bli upphämtad och informerad om vart jag ska. Vi gick sedan upp mot studion och kontrollrummet. Jag fick först sätta mig i sminket innan jag träffade Malou och Vilhelmina i logen för att diskuterar kommande sändning. Vid detta tillfälle var jag inte sådär jättekaxig..
Vi gick in mot studion, mot soffan och alla kameror. Sändningen börjades och det kändes bra. Jag fokuserade inte alls på kamerorna och kändes mig ganska så lugn. Frågorna Malou ställde kändes bra, jag vet att hon var orolig kring att fråga hur jag känner kring ärftlighet. Men som jag säger till de flesta – fråga! Jag svarar.
Efter sändningen tog jag taxi mot huvudentrén på NK för att möta Christina Nemell från Alzheimerfonden som tidigare ringt och bokat ett möte med mig. Hon gjorde en intervju och vi hade en riktigt bra lunch och fika.
Senare tog jag expresståget mot Arlanda för att återvända hemåt. I alla fall på ett litet tag. Nästa resa till Stockholm är redan planerad.
Programmet ser ni här: http://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=
7 kommentarer
En främling
01 May 2014 19:12
Du framförde otroligt bra Elina. Väldigt berörande. Så starkt, så modigt, så fint av dig.
Varm kram till dig
Ingrid Johansson
01 May 2014 19:44
Vad duktig du var på tv.
Verkade så avspänd fast det måste varit nervöst!
Hela din familj inklusive mormor är säkert jättestolta över dej
Kram Ingrid
Annika
01 May 2014 21:02
Hej Elina!
Såg Dig hos Malou, blev imponerad av ditt lugn. Så sakligt och fint berättade du om din pappa. Vi måste sprida kunskap om denna hemska sjukdom och jag tycker att Du gjorde det på ett fint sätt.
Känner igen mig i det du berättar, min pappa hade med demens.
Kram
Madeleine
02 May 2014 08:48
Du gjorde bra ifrån dig, du gör ett viktig insats i att sprida kunskap om demens .
pia o peter
02 May 2014 19:11
hej elina såg reportaget på datorn när du va på tvn vad bra du va o så naturlig o lugn.jätte starkt av dej att bara göra en sån grej jag hejar på dej det är du värd o du var jätte söt på tvn.det är bra att du sprider kunskap om det inte många som fattar hur den sjukdommen är eller vad det gör med människan.säjer bara starkt gjort kram på dej.
Ann-Kristin
06 May 2014 21:18
Bra jobbat Elina. Väldigt starkt gjort. Du berörde verkligen. Kanske är det så att "inget ont som inte för något gott med sig". Tänk så många ni hjälper genom att va så öppna med sjukdomen som ni hela tiden varit. Är stolt över att vara en liten del av er bekantskapskrets:-)
Louise
28 May 2014 10:26
Hej Elina. Jag blev väldigt rörd i hjärtat när jag såg ditt inslag hos Malou. Inte bara av allt det du berättade om utan även om att jag själv kände igen mig i. Jag är 25 år och min pappa har också demens. Varje dag är en ny dag och man försöker leva utifrån den dag. Vissa dagar jobbigare än andra. Fortsätt va stark och kämpa på. Kram Louise
Kommentera