För en tid tillbaka kontaktade fyrklövern mamma, i samband med att Pappas sjukdom tar honom mer och mer blir sjukhusbesöken fler. Pappa behöver ansöka om färdtjänst för att fram och tillbaka få skjuts. Mamma ansökte om färdtjänst genom Blekingetrafiken då Pappa fortfarande är folkbokförd i Sölvesborgs kommun. Han kommer dock inte att utnyttja färdtjänst av Blekingetrafiken utan av Skånetrafiken.

Att ansöka om färdtjänst är liksom ganska lätt. Men att sedan bli beviljad det, dessutom med andra omständigheter än vanliga är inte lika lätt. Det ska liksom utredas, granskas, diskutera för att ompröva alla möjliga sätt så att beslutet tillslut kanske kan fattas.  

Men, så finns det de små, ganska små, eldsjälarna som sticker upp lite här och var. Kvinnan på Blekingetrafiken hade läst igenom Pappas ärende. Hon hade sedan läst lokaltidningen. Och kände igen efternamnet. Hon tog då tag i ärendet och kontaktade mamma. Hon förklarade att hon hade vetskap om vår situation och att direkt stämplade vårt beslut som godkänt.

Ännu en gång slapp vi, mamma, att förklara Pappas svårigheter och brister som sjukdomen tagit. Ännu en gång slapp vi att skämmas och känna skuld över sjukdomen. Vi slapp prata, berätta, övertyga eller kriga för att få en insats Pappa är berättigad till. Detta gör att vi kan spara energin och lägga den på något betydligt viktigare. Detta är precis detta som gör att vi orkar, en dag till..

 

 

1 kommentarer

Annika

11 Aug 2014 14:22

Vilken tur att ni fick en handläggare som kunde hjälpa till så snabbt.
Ditt engagemang och uppmärksamhet kring sjukdomen i media, vilket är beundransvärt, gör ju att ni säkert kunnat få den hjälp ni så väl behöver, snabbt.
Personligen önskar jag att alla i samma situation kunde få samma hjälp, men vi är nog många som fått stånga panna blodig hos överhopade biståndshandläggare, där våra gamla/sjuka bara är en siffra i deras statisik,
Någonstans är det knas när vi anhöriga måste vänta, förklara, argumentera och strida för något som borde vara våra nära och käras rättigheter.
Jag hoppas att du med din kamp inte bara hjälper din pappa och din familj, utan att det kan ge effekter i kommuner och landstingets sätt att sköta gamla och sjuka.
Stor eloge till dig, och njut av stunderna med din pappa. Men njut även av livet, här och nu.

Kommentera

Publiceras ej