Det har hänt mycket den senaste tiden. Alldeles för mycket att jag inte vet var jag ska börja. Eller sluta.
Pappa bor fortfarande kvar på Piva i Karlskrona. Det var för ett tag sedan på kartan att pappa skulle flytta till Stockholm och Årsta gård. Även de saknade resurser och det vara annat med schema och liknande som behöves ses över vilket gjorde att tiden drog ut och tillslut blev det lagt på hyllan. Jag, mamma och biståndshandläggaren var på ett boende i Helsingborg tidigare i höstas för att se om den verksamheten var ett alternativ för pappa. Jag och mamma kände både och till boendet. Verksamheten har mycket lagar och förordningar de måste följa och det begränsar mycket för pappa.
Läkaren kallade då in mig, mamma, Anton och Albin till möte i Karlskrona för att få information kring hans tankesätt och handlande kring pappa. Det var ett bra möte och det kändes lite som mötet, den 18 oktober 2012, diagnosdagen. Läkaren berättade om att det först och främst är pappa som går först, att våra önskningar och värderingar kommer i efterhand. Det betyder verkligen inte att vi inte får som vi önskar, men att läkaren kommer att lyssna på oss men sedan vad han tar för sista beslut är upp till honom.
Mycket har försämrats kring pappa. Han får betydligt mer medicin än tidigare. Läkaren förberedde oss på kanske jobbiga besked framöver. På gott och ont. Samtidigt bör detta helvete ta slut. Pappa har lidit alldeles för länge. Samtidigt är vår allra högsta önskan att bara få ha honom hos oss. Frisk.
