För en vecka sen hade jag och min sambo planerat en tripp till Norrköping och Kolmården tillsammans med Pappa för att avlasta Mamma ett par dagar. Sagt och gjort så tog vi bilen upp mot Norrköping. Allt gick väldigt bra den dagen. Han följer liksom bara med oss, vart vi än går. Sen säger han samma saker hela tiden som ”Kameran med oss. Nyladdad och klar” eller ”Kolmården på onsdag” även att vi skulle till Kolmården dagen efter. Han kan alltså inte vända på onsdag eller imorgon. Vi hade en väldigt bra dag, strosade runt i Norrköping, åt gott och hade det mysigt. Vi bestämde att ställa klockan på 8.00 för att stiga upp och äta frukost för att sedan ta oss vidare.
Dagen efter vaknar jag av att Pappa säger ”Kolmården på onsdag” Jag tittar upp, där ligger Pappa, färdigklädd med skorna på sig och kameraväskan i högsta hugg. Jag tittar på klockan som då inte ens slagit 7.00. Åh, neej. Och drar kudden över huvudet.
Dagen på Kolmården blev också väldigt bra. Vi tittade på många utställningar som var fantastiska. När vi skulle äta hade vi beställt in varsin kebab i bröd. Köpte man pommes till så fick man en valfri sås som man tog i ett litet kylskåp bredvid kassan. När vi lämnade kassan första gången efter beställningen så tog Pappa en sås. Sedan gick vi fram igen för att hämta maten, då tog Pappa en sås till. Han öppnar båda och bara slabbar på kebaben att det nästan är sås med kebab. Han tar några tuggor för att återigen hämta sås. Gör samma sak igen och därefter hämtar sista såsen innan kebaben är slut. Alltså Pappa hämtade fyra såser när han egentligen inte får ta någon.
Jag har med tiden lärt mig att acceptera att det är såhär. Jag vet så väl att det är folk som har sett honom och säkert undrat hur många såser han egentligen har tagit. Men om kassörskan skulle se det och säga till, då är det inte värre än att vi får betala för dom såserna han har tagit. Men, innan man själv bara accepterade att han hämtade så många såser tog väldigt lång tid. I början av sjukdomstiden satt jag och tittade mig runtomkring för att se om några andra ser. Jag skämdes livet ur mig och ville bara försvinna för stunden. Nu har jag lärt mig och blivit ganska så blind att det känns okej för att hämta sås efter sås efter sås.
