Tänkte att jag skulle uppdatera lite hur vi och Pappa just nu har det. Tiden bara rinner ifrån oss likaså Pappa. Jag tycker att, precis som innan, vi i familjen nu kan ta hand om oss ganska väl. Det känns som om liksom det värsta lagt sig. Det känns som om vi nått botten och nu är påväg upp. För mig är det verkligen så. Jag blir inte längre lika ledsen eller förtvivlad när de negativa beskeden kommer.
Pappa har sedan en tid tillbaka behandlas med olika mediciner och testats från och till för att försöka hitta en medicin som passar honom. Pappa har tidigare fått en medicin som egenligen är som ett rävgift. En gammal medicin som gjorde att han blev som i en glasskål. Han slapp oron, men kontakt med honom fick vi inte. Numera har han behovsmedicin när hans humör dalar och en medicin som ska miska hans oro. Det är ju otroligt svårt att egenliten medicinera alla demenssjukdomar men framförallt frontallsobsdemens. Det är liksom som att det ena slår ut det andra. Det känns som om vi aldrig kommer att komma runt Pappas aggresiva beteende, hur vi än medicinerar.
Det har just nu för Pappa varit en ganska dålig period. Vi har fått ställa in ett par träffar med honom då han har varit orolig, frustrerad och fått vredesutbrott. Han har nu och en tid tillbaka varit aggresiv på personalen att de nu fått sätta in extra personal för att klara av att hantera Pappa med hans sjukdom. Jag har aldrig varit för medicin eller menat på att man ska övermedicinera någon. Men just nu känner jag att Pappa behöver mycket medicin, om det gör att han blir hel groggy eller somnar spelar egenligen ingen roll. För Pappa har det just nu bättre sovandes i sängen där han slipper oro och förtvivlan än med mindre medicin och utbrott. Det blir lättare för personalen men framförallt känns det skönare för Pappa. Hur vi än gör så går Pappas liv inte att rädda, därför spelar det just nu ingen som helst roll hur mycket medicin han får eller hur det påverkar hans kropp. Demens är hundra procent dödlighet, även om jag skrattar, gråter, medicinerar eller inte. Därför gäller det att göra det som känns bäst. just nu.
Kommentera