VI går nu mot sluttampen och imorgon kommer mamma hem. Jag har varit med Pappa varje dag utom en, då jag var hemma från skolan efter kl 18 och ville träffa en kompis som åker till Asien och ska tillbringa fyra månader där. Annars har jag lagat mat, kört Pappa för att panta, pratat, försökt förstå och försökt göra mig förstådd, kört långt upp på ryssberget för att mata vildsvinen, åkt till Kristianstad och ätit för att fördriva tid. Skämts och stressat livet ur mig på badhuset samt torkat en jäkla massa spyor.
Det var i onsdags. Jag kom hem till Pappa och kände en outhärdlig lukt av kräk. Jag frågade om han mår dåligt då han tog sig på magen. Jag såg på golvet att där låg kräk, som var halvt upptorkad och trampad i. Det var stänkt på tv-bänken, väggen och mattan. Jag började städa upp den första pölen. Medan jag torkar fortsätter Pappa att kräka. Då mitt på mattan. Jag tar då mattan och slänger ut på gräsmattan för att fortsätta torka upp det som ligger på golvet. Då kommer Pappa in med mattan och tycker att vi ska lägga den på samma plats den låg. Jag förklarade att jag ska ta med mig mattan hem till mig och tvätta den där. Pappa fortsätter att kräka i handfaten och en gång till på golvet. Jag städade livet ur mig och allt jag tog fram för att städa med plockade han undan samt lägga tillbaka diskborsten som det var kräk på. Den skulle han diska disken med.
När all städning var okej var klockan över nio på kvällen. Jag var så ledsen när jag körde därifrån. Jag körde till en avfallsstation där det egentligen bara slängs tidningar och glas. Jag stannade till så fint och dumpade mattan i hopp om att någon annan tar hand om den.
Igår valde jag att åka till skolan även om mitt huvud behövts lyftas med lyftkran så tungt det är. Under förmiddagen brände tårarna bakom mina ögon. Mitt i detta fick jag en komplettering på min tenta. Den är egentligen så liten men just nu känns den såhääär stor. Jag satt ner med läraren då vi diskuterade tentan, rättsom säger hon ”Jag ser att du är ledsen, är det något mer utanför tentan?” Då brister det för mig. Vi satt en lång stund och pratade. Hon lyssnade på mig.
När jag gick ifrån skolan hade jag tre långa jobbdagar framför mig, alltså nu i helgen. Jag ringde till chefen, som både är chef över mitt jobb och för Pappa. Jag förklarade som det var och ville att hon hittade en vikarie för mina pass då jag sa att jag verkligen inte orkar mer & att avlastningstimmarna var under all kritik! Jag fick ett sms en kort stund efter ”Dina pass är fixade. Ta väl hand om dig” TACK!!
Mamma är hemifrån i 7 dagar. Under de dagarna har Pappa vaken tid 16h om dagen x 7 dagar=112h. Av dessa timmarna finns det avlastning i hemmet 20h. Samt att Pappas syster varit hos honom ungefär 10 ideella timmar. Om man räknar bort dessa timmar så blir det 82h kvar, utan avlastning. Är det rimligt när man inte klarar av att bo själv? Jag vet att biståndshandläggare och chefer sagt att de inte kräver något av oss. Men, genom att ge honom så lite ledsagning och oss så lite avlastning är det precis vad dom gör. De kräver resterande tid av oss! Den har jag kämpat om ska jag säga. Jag har nästan tagit slut på mig själv och försöker hålla mig uppe från det svarta hålet jag bara ser framför mig. Jag har kämpat och det har jag gjort mer eller mindre ENSAM..
