Jag kom i vecka kontakt med en ambassadör på unganhörig. Vi pratade om en ev. intervju att vara ung anhörig. Min blogg kom också med på hemsidans anslagstavla. Jag står även med som anhörig med bild och ålder.
 
Jag har nu kommit en liten bit på vägen men längre ska jag gå..
Besök gärna hemsidan, www.unganhorig.se
 
 
 
 
 

I förra veckan vad jag och mamma på nätverksmötet. På mötet deltog även enhetschef, kurator, biståndshandläggare och två personal som är anställda i kommunen och blivande handledare till Pappa. Vi la upp ett schema och diskuterade hur olika förslag på sysselsättning. På mötet kände jag mig som en riktig pessimist. Jag var väldigt skeptisk på att Pappa skulle åka till arbete och stanna där, utan att gå hem mitt i dagen.

Jag skrev ut på Facebook för ett tag sedan där jag sökte en man, som skulle kunna bli handledare för Pappa. Vi har fått tag i en man, som är villig att hjälpa oss. Vi kommer till mötet och får förklarat för oss, så länge mannen ska vara handledare till Pappa kan kommunen inte anställa honom pga att han inte har någon utbildning. Men, blir han ledsagare till Pappa så är det vi som bestämmer vem som ska anställas.

Handledarna tillsammans med enhetschef hade ett förslag att vara på en gård, där det är kaniner, ponnys, höns, hundar och getter. Pappa ska mocka, mata och sköta om djuren. Samtidigt behöver gården lite uppfräschning såsom bygga skjul, gräva ner kablar osv. På jobbet ska Pappa vara, varje tisdag, onsdag och torsdag. Måndag och fredag har Pappa ledsagning. Vi fick god hjälp av Pappas tidigare bas som kom med jobbakläder och visade Pappa det nya arbetet han ska vara på.

Det blev tisdag och första jobbedagen var kommen. Pappa stod redo kl 8.30 utanför för att vänta på taxin, även att det i almanackan står 9.00. Första dagen hade gått bra. Redan på tisdagskvällen, närmre bestämt 19.00 kokte Pappa kaffe, som sedan hälldes i termos. Han gjorde äggamackor och packade ner två burkar coca cola samt 2 paket brago i sin jobbeväska innan den ställdes i hallen redo för nästa dag.

På ondagen fick mamma ett sms från Pappas bas, som har hälsat på honom på jobbet att skjulet som skulle byggas nästan var färdig. Enhetschefen ringde också, Pappa hade visat något häst och gått fram och gjort en mittbena på hästens lugg. Och vi som visste att Pappa var rädd för hästar. Men, en personlighetsförändring kan även ha något positivt med sig.

Igår vad jag, Olof och Pappa på badhuset. Det börjar med att jag ringer till honom ca 15 min innan vi ska köra. Det gör jag för att Pappa inte ska ringa till mig utan att han hinner bara packa sin väska för att ställa sig i hallen och vänta på oss. Hade jag ringt honom på morgonen så hade han säkert ringt mig 100 gånger under dagen för att säga att vi ska till badhuset. Samtalet började såhär:

-Hemma nu! (Så svarar alltid Pappa i telefonen)

-Hej, vill du följa med och bada i Valjeviken?

-Valjeviken, svara Pappa.

-Jag hämtar dig klockan 6. Packa handduk, rena kalsonger och schampo.

-Kameran med oss.

-Vi ses snart Pappa, hejdå.

-Hejdå.

Sagt och gjort står vi inne på badhuset. Denna kväll är det vuxensim, tända ljus och nedsläckt. Pappa ställer sig på trampolinen, dyker ner i vattnet, mot två personer för att i dyket simma under dom. Visst, han kom upp några meter efter för att simma några längder. Han går sedan upp för att sätta sig i ångbastun, sedan börjar bubblet. Efter det dyker han i igen för att simma några längder till. Jag sitter vid bubblet för att vänta till att det ska börja bubbla. Pappa ser mig och går direkt dit och rätt ner i bubblet som inte bubblar. Där sitter han, en vuxen man och fläker ut sig i bubbelbadet. När det står att man endast får sitta i vattnet om det bubblar. Jag tittar på honom och ser en snygg man, som dessutom är ganska solbränd. Han har rutor på magen, stora axel och armmuskler och för att inte glömma hans bröstmuskler. Och där sitter jag, på kanten och fryser. Magen hänger ovanför bikinikanten och samtidigt försöker jag framhålla dom kvinnliga delarna med värsta push up och ändå ligger jag i lä... Haha, inte riktigt, men nästan… :-)