vifemtillsammans.blogg.se

Jag och mamma har idag varit på möte på Fogdaröd tillsammans me Vd, enhetschefen, biståndshandläggaren från vår hemkommun och två personer från ett boende i jönköping.

Mötet skulle börja kl 11.00. Vi väntade på gästgården för att bli hämtade av de som håller i mötet. Tiden gick och tjugo minuter senare öppnar dem glasdörren, precis utanför där vi står och påstår sig inte sett oss. De andra hade alltså haft ett möte innan vår träff, utan vår vetskap, där de inte gått in på pappa men som vi under mötet mycket klart forstod att dem visst hade. Alltså en konstig start på ett oerhört viktigt möte, minst sagt för mig och mamma. Vår pappa. 

 

Pappas plats på fogdaröd är uppsagt sedan två veckor tillbaka. Uppsägningstiden är två veckor. En frisk människa har har på sitt boende en uppsägningstid på tre månader. En sjuk person har två veckor. Boendet i jönköping berättade idag att de inte har plats till pappa. Varför dem då skulle delta på mötet har jag ingen aning om. Jag spekulerar i att dem inte heller har kapacitet att ta hand om honom efter personalen beskrivit pappa i hans sjukdom. Jag menar, vad gör att dem har mer kapacitet än fogdaröd? Jag ifrågasatte det och fick till svar ett de har samma kapacitet till att bemöta pappa som fogdaröd. Liksom den är för liten. Därför är platsen uppsagd. Fogdaröd menar på att läkaren på minnesenheten i lund inte gör vad han kan. Att det först där brister. Läkaren i Lund menar att han inte kan göra mer, att det som återstår är bemötande. Bara ord mot ord. 

 

Pappa kommer idag eller senast imorgon bli hämtad av falck. De kommer sedan att köra honom till Piva, (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) i antingen Lund eller Karlskrona. Hans boende har inte kapacitet att bemöta honom. Nästa steg är att han ska flytta hem till mamma, där hans adress går. Där går biståndshandläggaren in och menar att pappa enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade ska bo på ett särskilt boende då han inte kan bo hemma. Var ska Pappa då bo? Just nu ingenstans. Idag efter 24.00 är han hemlös. Därför kommer han att åka till Piva, enligt svensk lagstiftning kommer dem då att hjälpa honom att hitta en medicin samtidigt som ett nytt boende behövs ordnas. Vi har då 30 dagar på oss. Liksom vi har har hittat ett boende i hela sverige under 14 dagar som kan ta emot pappa. De har nu dragit sig ur.

 

När jag hör ordet Piva tänker jag på människor med psykos. Människor som dödar och är livsfarliga. Människor som inte kan vistas utomhus. Som behöver hållas inom galler. I det ingår nu pappa. Han ska bo och vårdas under sluten vård. 

 

Jag kan inte ta ifrån personalen på fyrklövern att dem har gjort ett bra jobb. Vi har varit oerhört tacksamma och känt en trygghet till att ha pappa som boende där. Vi har blivit bra bemötta och de har tagit hand om pappa på ett bra och värdigt sätt. Men, just nu gör dem det enkelt för sig. De är fega och drar sig ur. Gör dem alltid det när det uppstår problem? Fogdaröd får in hundratals tusen kronor varje månad för pappa, så pengar saknas det verkligen inte. Jag har på tv, tidningar och andra sociala medier höjt fogdaröd för deras jobb med pappa. Såklart har det spridit sig. Jag är övertygad om att dem har kö in på deras boenden. Därför är det ju enkelt att säga upp pappas plats, när man kan få minst lika mycket pengar för någon som kräver hälften av personalen. Men att personalen saknar ork, lust och motivation till att jobba me pappa, det förstår jag. Jag hoppas verkligen att ledningen på fogdaröd nu ger personalen tid och pengar för återhämtning. 

 

Samtidigt sitter Vd och enhetschefen idag på mötet och berättar hur tufft dem tycker detta beslutet är. Att dem verkligen inte vill ta detta beslutet. Dock är jag helt överygad om att om det enbart beror på medicinering, som de säger, så kan jag och framförallt mamma som förvaltare påskynda att medicineringen blir rätt och pappa får en mer duglig vardag. Men Fogdaröd har gett upp. De orkar eller vill inte längre. Samtidigt tycker dem så synd om Pappa, att behöva utsättas för detta. Liksom oss anhöriga. Jag blir så upprörd över att dem ska sitta och be om förlåtelse för deras beslut. Att dem tycker deras beslut är jobbigt och helt ärligt blahablaha... Pappa är ett problem för fogdaröd, för samhället, sjukvården och oss. Men att flytta på honom, som nu fogdaröd väljer gör att problemet kring honom växer. Han problematik kvarstår plus en massa mer oro som blir kring ännu en flytt. Till nya rutiner, missförstånd och nya människor som inte känner honom. Men dem som drabbas mest är vi. Jag och min familj. Pappa ska tillfälligt bo på ett sjukhus. Han ska sedan återigen bli förflyttad. Till ett ställe vi inte vet.

 

Mitt i allt detta, som är huvudpersonen i problemet, pappa. Hur känner han, vilken värld lever han i och vad tänker han. Hur mycket förstår han. En person, med rätt till hjälp, stöd och värdighet men som just nu behandlas som ett objekt, en sjukdom och grönsak.