Efter vårdcentralens dåliga bemötande och resurser bestämde jag mig för att byta till valjehälsan. Jag gjorde det och ringde dit för att boka in möta med en kurator och läkare. Kvinnan i växeln frågade varför jag ville prata med en läkare. Jag berättade då varför och får till svar "Varför ska du träffa en läkare, du är inte sjuk?". Jag svarar snabbt "Nej, jag är inte sjuk i demens, tack och lov". Samtidigt blir man så förvånad över påståendet att jag blir tom. Jag får min tid och lägger snabbt på. Direkt blir jag ledsen och tänker på hur jag istället skulle sagt, men det var lite sent då.. Kvinnan i växeln sa även att kuratorn själv ringer upp sina patienter för att boka tid, bra tänkte jag och la på. Idag är det en vecka sedan jag bad om stöd och ännu lyser kuratorn med sin frånvaro.
Under hela Pappas sjukdomstid har vi blivit oerhört bra bemötta. Jag har aldrig upplevt något så svårt som nu. Nu ska jag diskutera, argumentera för min rätt till hjälp. Men jag tror att minnesenheten i Karlskrona ligger bakom en del av all den stöd och hjälp vi fick.
Nej, mina vänner, se till att håll er friska, för att bli sjuk eller behöva stöd och hjälp finns det varken tid eller pengar till, framförallt ett bristande bemötande som gör att det känns dåligt och otryggt att be om hjälp. Den hjälp jag har rätt till. Är man sjuk gäller det att på egen hand bli frisk.
Tummen ner till de två vårdcentraler som finns i Sölvesborgs kommun!
