VI går nu mot sluttampen och imorgon kommer mamma hem.  Jag har varit med Pappa varje dag utom en, då jag var hemma från skolan efter kl 18 och ville träffa en kompis som åker till Asien och ska tillbringa fyra månader där. Annars har jag lagat mat, kört Pappa för att panta, pratat, försökt förstå och försökt göra mig förstådd, kört långt upp på ryssberget för att mata vildsvinen, åkt till Kristianstad och ätit för att fördriva tid. Skämts och stressat livet ur mig på badhuset samt torkat en jäkla massa spyor.

Det var i onsdags. Jag kom hem till Pappa och kände en outhärdlig lukt av kräk. Jag frågade om han mår dåligt då han tog sig på magen. Jag såg på golvet att där låg kräk, som var halvt upptorkad och trampad i. Det var stänkt på tv-bänken, väggen och mattan. Jag började städa upp den första pölen. Medan jag torkar fortsätter Pappa att kräka. Då mitt på mattan. Jag tar då mattan och slänger ut på gräsmattan för att fortsätta torka upp det som ligger på golvet. Då kommer Pappa in med mattan och tycker att vi ska lägga den på samma plats den låg. Jag förklarade att jag ska ta med mig mattan hem till mig och tvätta den där. Pappa fortsätter att kräka i handfaten och en gång till på golvet. Jag städade livet ur mig och allt jag tog fram för att städa med plockade han undan samt lägga tillbaka diskborsten som det var kräk på. Den skulle han diska disken med.

När all städning var okej var klockan över nio på kvällen. Jag var så ledsen när jag körde därifrån. Jag körde till en avfallsstation där det egentligen bara slängs tidningar och glas. Jag stannade till så fint och dumpade mattan i hopp om att någon annan tar hand om den.

Igår valde jag att åka till skolan även om mitt huvud behövts lyftas med lyftkran så tungt det är. Under förmiddagen brände tårarna bakom mina ögon. Mitt i detta fick jag en komplettering på min tenta. Den är egentligen så liten men just nu känns den såhääär stor. Jag satt ner med läraren då vi diskuterade tentan, rättsom säger hon ”Jag ser att du är ledsen, är det något mer utanför tentan?” Då brister det för mig. Vi satt en lång stund och pratade. Hon lyssnade på mig.

När jag gick ifrån skolan hade jag tre långa jobbdagar framför mig, alltså nu i helgen. Jag ringde till chefen, som både är chef över mitt jobb och för Pappa. Jag förklarade som det var och ville att hon hittade en vikarie för mina pass då jag sa att jag verkligen inte orkar mer & att avlastningstimmarna var under all kritik! Jag fick ett sms en kort stund efter ”Dina pass är fixade. Ta väl hand om dig” TACK!!

Mamma är hemifrån i 7 dagar. Under de dagarna har Pappa vaken tid 16h om dagen x 7 dagar=112h. Av dessa timmarna finns det avlastning i hemmet 20h. Samt att Pappas syster varit hos honom ungefär 10 ideella timmar. Om man räknar bort dessa timmar så blir det 82h kvar, utan avlastning. Är det rimligt när man inte klarar av att bo själv? Jag vet att biståndshandläggare och chefer sagt att de inte kräver något av oss. Men, genom att ge honom så lite ledsagning och oss så lite avlastning är det precis vad dom gör. De kräver resterande tid av oss! Den har jag kämpat om ska jag säga. Jag har nästan tagit slut på mig själv och försöker hålla mig uppe från det svarta hålet jag bara ser framför mig. Jag har kämpat och det har jag gjort mer eller mindre ENSAM..

Jag blev väckt tidigt idag då min telefon ringde. Det var Pappa. Efter ytterligare tre samtal på en timme bestämde vi att åka mot Kristianstad. Vi gick i lite affärer innan vi skulle luncha på Mc Donalds. Jag hjälper Pappa att beställa hamburgaren och Coca colan. Pommes frites ville han inte ha.  Jag tog en hamburgare med pommes frites.  Pappa får sin hamburgare lite tidigare än mig. När min hamburgare har kommit går jag bort mot disken där ketchup och kryddor finns. Där står Pappa redan, han har öppnat och börjat äta på hamburgaren och står och trycker ut ketchup rätt på hamburgaren innan han tar en tugga. Detta hinner han göra om ännu en gång innan jag säger till att vi ska gå och sätta oss. Pappa tar sista biten av hamburgaren när vi sätter oss och bara slänger sig över min pommes. Samtidigt hänger det sås och ketchup runt Pappas mun. Han känner sig liksom inte kletig. Jag äter upp i all hast och ber honom sedan slänga soporna.

Jag ser att Pappa går bort mot soporna och uppenbarligen tränger sig en annan vuxen man. Mannen som reagerar att Pappa har trängt sig börja kolla på Pappa. Han märker säkerligen också att fel sortering åker i fel behållare och att allt tar lite extra lång tid. Mannen börja kolla snett, svära och sucka. Tillslut sträcker han sig över Pappa för att slänga sitt skräp för att sedan vända på klacken sur och svärandes. När han är på väg ut mot utgången tittar han tillbaka flera gånger mot Pappa och svär samtidigt som en fyraårig kille går jämte honom.

Hade jag haft tio sekunder längre tid på mig så hade jag rest mig upp för att gå efter mannen och fråga vad som är problemet. Att det finns sjukdomar som inte syns. Skulle han lugna ner sig lite, börja bemöta lite bättre samt ha lite överseende för andra personer så lovar jag att han kommer att komma lite längre än på den låga nivå han just nu är på.

Det är första gången jag märker att någon blivit arg på Pappa. Folk tittar hej vilt och det är jag ganska van vid. Men irriterade personer som tror att Pappa förstår mördablicken som de lägger honom har jag aldrig varit med om.

Det positiva i detta är att nästa gång detta händer, då kommer jag vara där fortare än kvickt och förhoppningsvis öka kunskapen hos den personen. Både om sjukdomen och bemötande.

Det ska bli skönt att mamma idag åker iväg. Jag hoppas att hon kommer få en bra vecka med avkoppling, god mat, erfarenheter samtidigt som batteriet måste laddas. Nu är det mammas som ska vara ledig, ta hand om sig själv och göra roliga saker. Jag är så avundsjuk på henne.

Jag önskar dig en bra resa mamma! Och glöm inte att jag älskar dig till oändligheten och vidare. Nu är det din tur att vila..