Igår kväll runt kl 22 hämtade två poliser pappa, i en vanlig polisbil för att köra honom till Piva i Lund. Det hade gått lugnt till. Pappa hade varit lugn och trött. Vi har pratat med en sjuksköterska från avdelning 1, de bekräftade pappas ankomst och förklarde för oss att han var mycket aggresiv. Han vandrade och var riktigt våldsbenägen. Han hade fått lugnande i form av injektion. 
 
Här i Lund får pappa bara vara några dagar. Han är skriven i sin hemkommun och tillhör då blekingesjukhuset i karlskrona. Där kommer dem att göra en medicinsk utredning. Jag förstod det som att dem återigen kommer göra datortomografi, magnetrötgen på hjärnan och några tester till. Utifrån det, den forskning som finns i idag och där pappa är i sin sjukdom idag, försöka ställa in medicinen. Men inom några dagar flyttar pappa alltså två gånger. Detta då genom LPT, Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Pappa har en allvarlig psykisk störning, eller svår hjärnskada. Han är i behov av outhärdig psykisk vård samt motsätter sig vård frivilligt. 
 
Sölvesborgs kommun är i fullt arbete med att leta ett nytt boende till pappa. Men vem tar emot pappa, efter att ett boende inte har kapacitet till honom och han tvingas tillbringa flera dagar på piva. Dock är forhoppningsvis medicineringen någotlunda mer duglig att boende tar emot honom. 
 
Även att jag idag känner mig som sju svåra år och sovit större delen utav dagen så är jag oerhört tacksam över att vara frisk. Man måste orka vara frisk för att vara sjuk. Även att vi nu faller mellan stolarna hade vi aldrig varit där vi är om inte pappa haft sina anhöriga. Som dagligen stider, kämpar och snart går i botten för hans rätt till hjälp. Jag är hemma från jobbet idag, kanske imorgon också. Jag prioriterar det viktigaste för mig just nu. Jag ska överleva och klara resten av mitt liv. För klarar jag det inte, är det ingen som tackar mig. 

6 kommentarer

SusanneI

03 Jun 2015 17:53

Det är en hemsk situation som anhörig att se på när ens nära försvinnerbort allt mer. Men att som du även få behöva se sin far bli så personlighets förändrad, önskar jag ingen. Men hoppas det löser sig på bästa sätt för din pappa. Kram

Ingrid

03 Jun 2015 20:31

Jag hoppas verkligen det ordnar sej på bästa sätt för Er alla.
Känns ju som att börja om från början igen nu när ni trodde det var lugnt.
Din pappa blir ju klart orolig av allt flyttande!!
Kram Ingrid

En främling

03 Jun 2015 21:56

Tänker på er!!

Jessica

04 Jun 2015 08:23

Skulle funnits en stor ogilla knapp för detta!!! Så ledsen man blir av att läsa dina inlägg... Ledsen för er skull o för din pappas skull... Att vara så sjuk o sen behöva bollas fram och till baka på detta vis.. inte konstigt han är utåtagerande o våldsbenägen.. Han vet ju inte vad som på går och vad som kommer att ske.. Bara en massa nya intryck och miljöer...Verkligen rätt för en person som kommit så långt i sin demens som han... NÄÄÄÄÄÄÄ verkligen inte...

Hoppas i mitt hjärta att ni får rätt stöd och hjälp fort och att livet lugnar ner sig för er alla...

Många stärkande kramar från en Jourhavande Ängel inom demensvården.

bondmoranpaudden.blogg.se

04 Jun 2015 22:14

Åh det är så tragiskt men sant att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, kram.

bondmoranpaudden.blogg.se

04 Jun 2015 22:14

Åh det är så tragiskt men sant att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, kram.

Kommentera

Publiceras ej