Vi kan nu lägga ett år bakom oss. Ett helt år av sjukdom, tårar, vrede och hat. Det är tid att se fram emot ett nytt år. Ett år som jag vet kommer innebära många svåra beslut. Men det kommer att bli bättre. Vi kommer aldrig att vinna över sjukdomen då den kommer ta Pappas liv hur vi än gör. När jag tittar tillbaka på året som gått och allt vi har gjort för Pappa, oss själva och hela situationen finns det ingen tvekan om hur vi stegvis håller på att besegra denna hemska resa. Jag vet att en dag, en dag kommer jag, mamma, Anton och Albin stå tillsammans. Vi kommer stå utan Pappa. Men Pappa kommer då ha det bra. Mycket bättre än vad han har nu. Vi kommer stå ihop och tänka tillbaka på denna resa upp mot högsta berget. Vi är då rika på erfarenheter och kärleken till varandra. Detta år kommer att bli bra. Bara man kämpar tillsammans. Och det gör vi.
Det finns mycket fin runt omkring oss, som hela tiden puttar oss i ryggen och som gör att det där samtalet rings eller beslutet känns lite enklare att fatta. Vi är evigt tacksamma att Pia och Peter, Tina Turner, Mormor, Christer och Livy, Micke Strid, Lasse, Kalle, Clas och Bitte har valt att följa oss på denna resa. Ni har självmant ställt upp för oss i ur och skur. Ni har visat oss hur en medmänniska är och hur små saker kan vara så betydelsefulla. Ikväll, på nyårsafton, vid tolvslaget. Ställ er ute och njut av raketerna. Men, glöm inte allt bredvid. Alla stora, klara och fina stjärnor som lyser så klara mitt i den svarta natten. Lägg blicken på en stjärna och klappa er på axeln. Ni är en sådan stjärna, Ni orkar dela denna resa med oss, Ni skrattar med oss, Ni gråter, men det bästa av allt – Det lyser om er. Precis som den starkaste stjärnan mitt uppe i himlen som man måste titta en gång extra för att se. Vi är evigt tacksamma.
9 kommentarer
Mamma
31 Dec 2013 16:42
Min älskade Ninna. Du beskriver vår vardag så sann, brutal men också med kärlek. De människor du nämner är de bästa av alla. I alla fall för oss i vår familj. Mitt liv blev med ens oerhört tungt att leva men våra bästa vänner har burit mig fram och gett mig styrka, stöttat och stöttar mig. Det lilla ger det stora - medmänsklighet. Störst av allt är såklart ni våra älskade ungdomar Anton, Elina, Albin <3
pia o peter
31 Dec 2013 16:56
tack till er familj man får alltid tårar när man läser er blogg känns så fint att kunna stötta er när det behövs o tack för att vi får finnas till hand o stötta o hälpa när det behövs ni är guld värda många tusen kramar pia o peter
En främling
31 Dec 2013 20:48
Så fint att veta ni har allt detta stöd runt omkring er Elina. Läste igenom hela din blogg för några dagar sen. Lever ungefär i samma helvete som ni. Har känt mig oändligt ensam fram tills jag hittade hit. Jag hoppas innerligt du kommer fortsätta skriva. För du är redan viktig för mig trots att vi är okända för varandra. Önskar er ett Gott nytt år så bra ni bara kan. Varma tankar och styrkekramar från mig till dig o dina nära.
Jessica W
31 Dec 2013 21:33
Finaste Elina!
Du skriver rakt in i hjärtat.
Ni har verkligen kämpat för att göra det bästa av denna fruktansvärda situation som ingen skulle behöva drabbas av.
Skönt att det finns underbara människor i er närhet som ställer upp. Du och din fina familj kan vara glada att ni har varandra. Hoppas det finns någon ljusning 2014!
Va rädda om varandra!
Många kramar/Jessica
Kristina
01 Jan 2014 00:52
Jag önskar er ett gott 2014, och kom ihåg att alla beslut ni tar ,tar ni av kärlek. Till er själva OCH till Jan
Tina
01 Jan 2014 13:50
Fina Goa Elina! Att få vara med i er gemenskap är verkligen ingen uppoffring. Trots att våra samtal ofta är ledsamma, och att jag ibland tar del av er svåra situation, så är den kärlek och värme som finns hos er, en stor ynnest att få vara med om.
Jag kommer att fortsätta läsa allt du skriver här, hoppas att ditt bloggande här även ger dig något tillbaka, för du har blivit viktig för många... Kram från Tina Turner
Tina
01 Jan 2014 14:15
Glömde ju att skriva en viktig sak...
Om vi andra är stjärnor, så är det du som är SOLEN
Lisbeth
02 Jan 2014 15:06
Fick först för några dagar sedan reda på att du bloggar. Började läsa och blev mycket berörd av det du har skrivit.Jag tycker det är mycket modigt,starkt och fint av dig Elina att skriva och dela med dig av det svåra som du och din familj går igenom. Jag önskar dig och din familj all styrka ni kan behöva i denna svåra situation.
Tänker på er, många kramar.
Helen
04 Jan 2014 20:20
TACK! Tack Elina för att du har orken, kraften och förmågan att ge oss bloggläsare nya insikter, känna känslor och lära oss om ett liv som faktiskt kan bli vems som helst. Det du delar med dig av får mig och andra att uppskatta det vanliga och tråkiga livet. Det du och din familj går genom är något vi inte i vår vildaste fantasi kan föreställa oss. Tack för att du har styrkan att berätta och lära oss. Tack för att vi får dela vardagen i er underbara, om än så slitsamma, familj. Tack för att vi lärt oss förstå den rätta betydelsen av ordet RESPEKT. Kram till er alla!
Kommentera