Ibland blir jag bara så akut ledsen. Samtidigt arg. Liksom, vem var jag? Vem är jag och kommer att bli? Jag var en spontan, lycklig och nöjd tjej. Jag hade många kompisar omkring mig som jag kunde dela mina idéer och tillsammans göra hyssen med. Jag var självsäker och stark som alltid valde mig själv först och stod för mina ord, aldrig dåligt samvete över att ha sagt saker eller om det blivit en tvist.
De senaste åren har ändrats. Jag har blivit mindre stark och mer osäker kring allt som rör mig själv och andra. Jag får lätt dåligt samvete och spekulerar mycket i vad andra känner och sätter mig då sist. Jag gick ner en massa kilo som satte sig som en djävul i huvudet på mig. Som verkligen plågat mig och fortfarande gör. Numera skulle jag säga såhär om mig själv – en 22 årig tjej, men ser ut och känner mig som minst 80. Grå, liksom både i håret och på kroppen. Likaså kläderna. Hållningen är dålig då kroppen inte orkar hålla uppe den längre. Jag sitter här hemma. Uttråkad och tråkig. Orken finns inte att hitta på någonting. Det är endast permanentningen som fattas. Men med självtorkat hår matchar även detta in.
Jag har förändrats så mycket och får emellanåt ångestattacker över detta. Jag saknar mig själv. Den som jag var och den som jag vill vara. Jag vill vara glad, färgglad och pigg.
Vem ska jag beskylla för detta? Är det Pappa? Frontallobsdemens? Eller vilken är syndabocken? Var finns den? Jag skulle vilja veta var den finns, då att jag snabbt kan ta mig dit, berätta vilka konsekvenser denna förändring har inneburit. Jag skulle verkligen slå ur mig all min kraft och straffa eller till och med döda den som har gjort att just mitt liv vände.
6 kommentarer
Johanna
13 Apr 2014 09:26
Elina, du är fantastiskt vacker!
Tina
13 Apr 2014 13:26
Du ser verkligen inte alls ut som du beskriver, den känslan finns bara i dig. Vi andra ser den söta och kloka Elina...kram Tina
Katja
13 Apr 2014 20:02
Aja fina du.
Det är en period du går genom o du kommer att hitta vägen tillbaka. MEN du kommer inte att bli den gamla Elina som du var innan du tog klivet hit.
Kram
pia o peter
14 Apr 2014 19:58
blir så ledsen för din skull elina du är så klok o snäll o söt så du ska tänka så om dej för sådan är du men du kanske inte känner just nu men det blir bättre för dej men det kanske tar tid men du ska veta att du är underbar.många kramar till dej.
Caroline
15 Apr 2014 08:14
Halkade av en händelse in på din blogg och har läst din histori. Har själv gått igenom saker i livet som påverkat mig något enormt och i december förlorade jag min pappa efter en kort tids sjukdom. Kan såklart ändå inte föreställa mig va du går igenom... Livet är orättvist!
Ann-Kristin
29 Apr 2014 10:18
Du är absolut INTE någon surtant. Vi andra ser dig som en go och glad tjej. Men förstår ju att livet har förändrats radikalt för er och då är det inte så konstigt att du känner som du gör. Kämpa på! Du är jätteduktig.
Kommentera