Pappa har nu bott på fyrklövern i två veckor. Ärligt.. Hela situationen kring Pappa och flytten känns för mig som anhörig bra. Jag känner mig trygg i den miljö jag vet att Pappa är i. Ändå så blir jag liksom osäker. Jag kan känna ungefär såhär, att det känns bra där han är. Jag vet att han är orolig men jag känner ett lugn och en trygghet inom mig. Samtidig känner jag, Nej! Så kan du inte känna. Du kan inte vara glad av att din Pappa har flyttat. Du ska vara ledsen. Men, jag är faktiskt inte det. Inte idag.

Pappa har ringt oerhört mycket sedan han flyttade. Vi har infört och håller på att göra till en rutin att fyrklövern och pappa ska ringa till mamma varje morgon och kväll, vid ett speciellt klockslag. Detta för att hans användande kring mobilen kanske minskar, men framförallt för att Pappa ska få in en rutin. Rutiner är så viktigt.

Igår ringde Pappa till mig väldigt många gånger. Jag bestämde mig efter många samtal att svara. Han var då väldigt upprörd och orolig. Han sa hastigt och konstant ”Kameran med oss. Kameran med oss. Kameran med oss”. Jag säger bara ja och försöker vägleda honom bort genom att fråga vad han gör eller om han har ätit. Han svarar fortfarande med orden kameran med oss. Igår berättade jag också vad jag har gjort på dagen och att Milo var hemma. Jag pratade lite om allt möjligt tills jag hör Pappa säga ”HELVETE!”..Tänk att han försöker säga något, men så ploppar det ut något annat från hans mun och det han säger det till svarar endast ja eller nonchalerar det han precis sagt. Han förstår ju vad jag säger. Men han kan bara inte svara eller säga vad han förstår. Stackars Pappa. Någonstans tänker jag, jag kommer aldrig att träffa Pappa mer. Han kommer aldrig att finna ro någon annan stans än hemma.

Resten av dagen valde jag att inte svara. Jag har lärt mig att stänga av mina känslor kring Pappas ringande. Det är kanske farligt. Men jag måste. Skulle jag svara varje gång han ringer kommer jag bli så stressad och hela tiden påmind om hur sjuk han är. Det är betydligt jobbigare.

1 kommentarer

Jessica Lundberg

03 Feb 2014 18:58

Kramar <3

Kommentera

Publiceras ej