vifemtillsammans.blogg.se

Idag flyttar Pappa. Till Höör. Fogdaröd. Fyrlövern. Detta känns så grymt. Att bara överge och svika en människa så fruktansvärt som vi nu gör mot Pappa. Jag vet att Pappa i samband med flytten kommer att försämras avsevärt. Kommer han glömma mig och resten av sin familj? Kommer Pappa fortsätta att prata de få orden han redan gör? Kommer Pappa kunna gå eller sitter han i rullstol nästa gång vi ses? Överlever ens Pappa flytten pga. sin sjukdom? Det bara svider i mitt hjärta, hjärna och mage.  Fyfan säger jag bara. Det finns verkligen inte ord.. Jag är helt tom på ord. Men samtidigt full av sorg.

Men Pappa, nu kommer du få det bra. Du kommer att bo på ett boende med andra personer som också är sjuka. Några i alzheimer och några i frontallobsdemens. Några är nog sjuka i andra saker också. En sak har ni i alla fall gemensant. Alla är ni unga. Du kommer att ha en egen lägenhet med toalett. Jag och Anton har varit i din lägenhet och möblerat den så fin. Det är många röda saker. Jag tror att det är en bra färg för dig. Man tänker på kärlek. Det är många fina foton på oss. På vår och din fina familj. Den som du har skapat. Jag har också köpt mycket godis och tuggummi som finns på ditt rum. Personalen på fyrklövern har köpt coca cola, rödbetsallad och annat gott som du gillar.

Nu finns det personer kring dig varje minut, dygnet runt. Personalen orkar lyssna på dig. Dom orkar bemöta dig. Dom orkar skjutsa dig och göra roliga saker med dig. Dom finns där för dig. Alltid. Alltid. Nu är det vår tur att vila lite. Nu ska vi släppa ansvaret som vi varje dag har burit på. Nu ska vi rå om oss själva och utan att få dåligt samvete.

Pappa, vet du? Jag har bestämt mig att överleva detta. Jag ska kämpa mot min examen. Jag ska ta över och representera din plats på gymmet. Jag ska gå långa promenader och köpa många hundsticks med Estie, Milo och Jana. Jag lovar dig Pappa, att jag ska ta hand om Mamma, Anton och Albin. Vi ska ta hand om varandra. Vi fyra tillsammans kommer att få det bra. Vi har ju inget annat val. Vi kommer att fortsätta leva det liv som vi en gång hade och tillsammans försöka forma ett nytt liv utan dig. Men i våra tankar ser vi dig. Vi ser dig som en vältränad, snygg Pappa. Jag kommer alltid att minnas den gången du skulle skjutsa mig till fritidsgården och stannar utanför för att lägga värsta sliren så att alla tittar på oss och vår fula Renault att jag blir så arg och vägrar att gå ut. Liksom jag fick glatt åka hem igen. Det tyckte du var roligt. Det tyckte inte jag.

Sedan du blev sjuk Pappa, då har du lärt mig väldigt mycket. Du har visat mig hur livet plötsligt vänder. Hur snabbt det faktiskt går. Det är pga. dig vi har träffat alla fina vardagshjältar. Det är du som är grunden till denna kärlek, omtanke och tacksamhet jag plötsligt börjat se. Även att du har varit sjuk, så är det du som har lärt mig detta. Det är du som har sammansvetsat vår familj. Nu ska vi försöka vänja oss vid ett vardagsliv utan dig. Vi ska försöka tänka på oss själva. Vi ska bli glada igen. Vet du vad det bästa är Pappa? Nu ska vi hälsa på när vi vill. När du känner ro på fyrklövern och när vi känner ro hemma utan dig, då ska vi lära känna dig på nytt. Vi ska lära känna dig som den person du har blivit. Nu ska vi få en ny relation. Om inte smärtan är så stor. Det är kärleken till dig som gör att det gör så ont. Det gör så ont att jag inte vet var jag ska göra av med min sorg.

Pappa. Jag hoppas att du och jag träffas nästa gång den 28 mars. Då fyller du 53 år. 53 år. Jag hoppas att vi ska komma och fira dig med paketer och sång. Jag ska baka en god tårta som jag ska bjuda dig på. Jag ska titta på dig. Jag ska krama dig. Jag ska pussa dig. Jag ska berätta för dig hur stolt jag är över dig och hur oerhört mycket jag älskar dig!