vifemtillsammans.blogg.se

Idag körde jag upp till Pappa. Jag visste att Mamma sedan en stund tillbaka åkt till Karlskrona för anhörigträff och Pappa var hemma själv. När jag kom till Mörby backe så var det låst. Jag låste upp och gick in. Det var tänt, varmt och tv var igång. Jag hade som syfte innan jag körde att skriva i Pappas fotoalbum. Pappa fotar väldigt mycket och alltid porträttbilder. Jag tänkte att jag ska skriva var varje person heter som är på bilden. Det är då lättare för personalen på fyrklövern att förstå vilken det är och hålla en konversation då pappas språk sviker.

Efter en stund kom Pappa med cykeln. Jag går mot dörren för att välkomna honom. Då märker jag att han blir förvånad över att jag är där. Han har alltså inte reflekterat över att min bil står precis utanför ingången. Jag vet inte var han har varit. Han satt en stund med mig och tittade när jag skrev. Efter en stund börjar Pappa ta på sig kläder och cykla iväg. Jag följer honom en bit och ser att han är på väg mot Sölvesborg. Sedan kör jag hem med tankarna, Vem är du? Vad tänker du? Vad känner du? Samtidigt som tårarna sprutar.

Efter en stund ringer mamma. Hon berättar att Wille från Sölvesborgs sparbank har ringt och sagt att Pappa har varit där. Han har några gånger gått emellan Audio video och banken.  Wille förstår inte vad Pappa menar då han endast säger ”Kameran med oss” men följer snällt med Pappa till Audio video. Ingen vet vad Pappa vill. Mamma ringer till mig och frågar om jag vill köra in till banken då Pappa antingen har fastnat i något eller virrat bort sig.

Jag kör in och träffar Wille. Då är inte Pappa på banken utan kommer efter en liten stund. Pappa tittar frågande på Wille och säger ”kameran med oss”. Jag frågar om han har pengar i bakfickan. Om han behöver Pengar. Det enda svaret jag får är ”kameran med oss”. Jag väljer då att inte fråga fler gånger då Pappa lätt får vredesutbrott. Jag får chansa helt enkelt. Jag säger till Wille att plocka ut 400kr till Pappa. Sagt och gjort får Pappa 400kr i handen och går direkt därifrån. Jag går efter Pappa för att försöka skjutsa hem honom. Jag försöker även vägleda bort med en hamburgare på Lasses. Pappa är svart i ögonen och bara går. Jag kör efter. Jag ser honom ta sin cykel och börja cykla hemåt. Han cyklar lite, sedan går han en liten bit för att strax hoppa på cykeln igen.

Det är exakt detta vi har strävat efter! Det är detta som är syftet med vår öppenhet. Att någon kan hjälpa Pappa när han inte löser situationen. Det är detta som är det positiva med att bo i en liten stad. Alla vet vilken han är. Eller att man kan kontakta oss för att få hjälp och stöttning. Kanske vi förstår eller kan vägleda bort. Jag kan inte med ord beskriva denna tacksamhet. Tack! Tack så oerhört mycket Wille och Sölvesborgs sparbank. TACK!