Tidigare i veckan var jag begravning. Även att den avlidne stod mig mindre nära var det oerhört känslosamt. Liksom att bara komma in i kyrkan är en speciell stämning. Vi sjön några psalmer och prästen pratade så fint. Liksom en begravning är egentligen fin.

Det var många tankar och känslor som väcktes inom mig. När sitter jag här nästa gång? Är det Pappa jag då ska ta farväl utav? Jag kände att jag kunde behärska mig med enbart tårar. Till en början. När sedan avskedet skulle ske och vi skulle lägga ros över kistan kände jag att ångesten började komma. Tänk när Pappa ligger där, vad ska jag då säga? Hur tar jag farväl?

När vi sedan skulle lämna kyrkan fick jag riktig ångest. En känsla att överge någon. Jag bara tänkte att jag kommer ställa mig och dra i mamma, säga att vi inte får lämna Pappa. Han behöver oss. Vi behöver honom.

Jag bestämde mig då att hälsa på Pappa. Därför åker jag imorgon. Troligtvis åker jag denna gång ensam. För första gången. Jag vet att det kommer att gå bra. Jag är stark.

 

 

4 kommentarer

En främling

10 Jul 2014 20:54

Förstår dina tankar o känslor..allt.

Kommer vara med dig/er i mina tankar i morgon Elina.

Kramar

Ingrid Johansson

11 Jul 2014 07:38

Lycka till!
Jag tror att det går bra.
Du har blivet så stark under resans gång
Så jag tror du klarar det bra!
Sen blir det ju klart tufft!
Håller tummarna för dej!
Kram Ingrid

Sofia

11 Jul 2014 20:36

Har följt din blogg ett tag nu och är så oerhört imponerad av din styrka. Du beskriver känslor som är starka och fullt förståeliga med tanke på situationen. Dessa känslor hade säkerligen krossat de flesta, men för din pappas skull trotsar du ångest och förtvivlan, det är sann styrka.

Du är en sann inspiration för mig och säkert för många andra. Jag önskar dig fortsatt styrka i din kamp.

micaela

14 Aug 2014 17:15

Tycker du är så oerhört stark, och jag ber för dig och de dina varje gång jag besöker bloggen.
Jag vet vad ni går igenom som familj, då vi gått igenom detsamma med mamma fast inte med samma sjukdom, du är en inspiration för många ska du veta

Kommentera

Publiceras ej