Den lokala festivalen är nu här, Killebom. När jag tittat tillbaka på förra årets festival såg det ut såhär ”Jag bestämde mig då för att cykla hem. Jag hann knappt lämna innestan innan tårarna fullkomligt sprutar ut. Jag hatar verkligen mig själv att jag känner såhär. Jag hatar att vara ledsen. En glädjedödare. Jag bara cyklade och blundade, samtidigt önskar jag, kan det inte bara ta slut här? Om jag fortsätter att cykla och blunda, då måste det ta slut snart. Jag har aldrig tänkt på självmord och skulle aldrig i hela mitt liv lämna min familj. Jag vill bara få slut på allt elände, alla tråkigheter som inte ens får existera.”

Detta år känner jag inte riktigt såhär. Jag tror att jag bearbetat stora delar utav människor som tittar, tänker och sedan vänder huvudet till. Eller har jag genom min öppenhet visat att det är okej att prata med mig. Jag berättar ju gärna. Liksom en kille kom fram till mig i förra helgen, han frågade om det var jag som är Elina. Han berättade då att han sett mig på teve och läst min blogg. Det sista han sa innan han gick var kriga på. Mer eller svårare än så är det faktiskt inte.

Detta års festival ser jag fram emot. Jag ska ha roligt, för mig själv och mina vänner. För mitt liv.

1 kommentarer

Christèl

02 Jul 2014 09:09

Hej Elina!

Läser din text och vill önska att det blir en fin festival för dig denna gång. Det kan inte bli som innan, men det kan bli bra på ett nytt sätt.

Stor varm kram från västkusten
/Christèl

Kommentera

Publiceras ej