När min blogg ökade läsare liksom medverkan i tv och diverse tidningar. Nomineringar och föreläsningar tänkte jag att jag endast gör det för min egen skull. Och till viss del andras. Att jag för min egen skull berättade sågs liksom en bearbetning samtidigt som jag fått äran att lära andra hur det är att vara anhörig till en förälder med frontallobsdemens.

Jag tänkte det till en dag då Mamma väckte ytterligare en tanke. Hon sa att det till viss del är för mig egen skull. Men den som jag hjälper allra mest är faktiskt Pappa. Jag kunde inte riktigt förstå hur, just då. Hon pratade vidare om att hur personalen på fyrklöven liksom hela verksamheten och även Sölvesborgs kommun gjort allt vad som står i deras makt. Hon var övertygad om att alla insatser och resurser samt bemötandet av personalen är så bra. Hon vände det med att om vi inte skulle varit nöjda, då hade vi sagt det. Därför gör personalen allt för oss, verksamheten gör allt för oss, Sölvesborgs kommun gör allt för oss.  Och av det finns det ju bara en vinst och det är Pappas. Rakt igenom.

2 kommentarer

Anonym

26 Jun 2014 10:18

<3

fREDRIK

12 Jul 2014 16:13

Mycket bra skrivet i den här bloggen. Min mamma dog av frontallobsdemens för fyra år sen.

Kommentera

Publiceras ej