vifemtillsammans.blogg.se

Sweden rock festival är nu över. En speciell händelse för vår familj. Ja, hela vår kommun. Det är en otrolig rolig festival där det tydligt speglar fest, glädje och sommar. För två år sedan var Pappa odiagnostiserad. Vi levde då i oron och chocken över att han blivit annorlunda. Vi hade då en rolig festival. Cykeln rullade varm till och från festivalen, dag efter dag.

 

Rockfestivalen förra året var Pappa på så bra humör. Han var såklart orolig men mer eller mindre gick banans och ballade ut totalt. Han var på festivalen morgon till kväll. Han köpte langos, älgkebab, hamburgare, toast, sockervadd, godis och läsk. Några festivalkvällar tillbringades hos Tina Törner, Pappa drack lite vin, sedan försvann han. Efter en tid kom han tillbaka, då med en t-shirt. En riktigt ful sådan, jag kommer ihåg att det var några vargar på den. Pappa tyckte den var så fin och tog såklart på sig den direkt. Pappa drack lite vin till. Sedan försvann han. Sedan kom han tillbaka, då med en cowboyhatt. Festivalen fortsatte så. Men gud så roligt Pappa hade det.

 

I år. Var är Pappa då? Var är hans kropp och själ? Han är inte på rockfestivalen. Han köper inte mat. Inte heller tröjor, hattar eller annat onödigt. I år är Pappa så sjuk att det är mindre lämpligt att åka till rockfestivalen. I år har han inget utbyte, syfte eller vinst.

 

I mellan åt kommer tanken. Var är Pappa nästa år?