vifemtillsammans.blogg.se

Här lyser jag tydligt med min frånvaro. Dock har det hänt massor i mitt liv. Skolan har dragit igång igen efter fem månaders uppehåll. Jag har även flyttat. Dock känner jag att mitt liv ett tag tillbaka har gått åt rätt håll. Jag känner numera att livsglädjen är tillbaka hos mig och min familj. Det känns liksom som om vi kan blicka framåt. Äntligen.

 

Jag har inte varit och hälsat på Pappas under hela augusti eller september. Jag har helt enkelt haft andra saker att göra då tiden tyvärr är begränsad. Men det bästa är att, jag känner absolut inget dåligt samvete alls. Det kommer inte ta alldeles för lång tid innan jag träffar honom igen, men jag måste åka en dag jag känner mig redo. Jag vet inte om Pappa ens tänker på mig, saknar mig eller om han bara lever sitt liv på fyrklövern. Men jag saknar honom och vill snart åka dit.

 

För att återgå till flytten har en tanke där väckt mig tydligt. Det är ganska mycket som ska göras och fixas i samband med en flytt. Det ska bäras saker, det ska inhandlas nytt. Allt ska sättas i ordning och en del i det nya boendet behövs renoveras. Var är Pappa? Jag behöver hans bärhjälp. Jag behöver någon som hjälper mig att skruva ihop möbler, som kan hänga upp mina tavlor och rullgardin. All den praktisk hjälp som Pappa faktiskt har kunnat. Inte nog med det skulle jag behöva en stöttepelare eller en varm hand. Jag behöver Pappa så mycket! Såklart finns det andra människor som hjälper och stöttar, det är jag otroligt tacksam för. Men det är i sådana situationer det tydligt märks att någon saknas, någon jag behöver.